mirrens

Äntligen! Det känns roligt att ha häst! Efter en massa tråkigheter med Ivona så kändes det nästan som att jag ville ge upp hästägandet och börja samla frimärken istället. Men sedan av en slump kom jag på banan igen! En bekant bad mej lägga in en annons på Svenska Ridtravarförbundets hemsida, hon skulle göra sej av med sin häst. Sagt och gjort, någon månad senare träffade jag henen igen och hon hade fortfarande inte blivit av med hästen. Inte tänkte jag mer på det utan puttade upp annonsen så den blev aktuell igen.... Men någonstans började en tanke gro, kanske var det där fux stoet hästen för mej?! Lagom gammal, lagom stor, snäll och riden mycket. Jag hörde av mej och sa att jag kanske var intresserad. Praktiska saker var tvungna att fixas en lättare "förankring" i hemmet ordnades... Och så kom dagen då vi skulle hämta "hästen", snön yrde och det hade kommit minst 1 decimeter under natten. Anna trode inte att jag tänkte ge mej ut på vägarna men jag har inte tyckt att väder och vind hejdar mej. Hmmm, hade heller aldrig dragit transport med den takrasdrabbade Kia´n. Vi kom iväg, i Nora plockade vi upp min vän Laila som hittade ute i Noraskogarna, vilket vi aldrig hade gjort, trots en nogrann beskrivning. Mitt i en brant backe tar det stopp och ekipaget slirar, då tackar man för 4wd, och så var det bara att knapra sej uppför. Några skarpa krökar, lite fler backar och sedan in på en skogsväg.... framme!
Vid ett träd stod hon bunden, blöt, liten och spinkig <3! Hon var mycket mindre än jag anat men såg otroligt snäll ut. Jaha, det var inte så mycket att fundera över, syna henne i sömmarna fick jag göra hemma tänkte jag, ute föll snön ymnigt fortfarande. Den lilla snälla hästen klev på transporten utan att blinka, vilket jag bara det kunde ha köpt henne för. Veckorna har gått och vi har provat på lite av varje, dressyr, NH, löshoppning, tömkörning mm. Jag tror inte att hon sett en bom innan hon kom till mej men det tog bara ett par gånger så var de inte konstiga längre. Hon känns som hon går från klarhet till klarhet och jag känner att det här här hästen för mej! Äntligen!!!
Och Ivona då? Hon går i hagen och skrotar, hon lider inte det minsta av att inte vara den som är i focus när det gäller träning. Hon ska få göra de kul sakerna hon gillar och jag kommer kolla upp hennes rygg igen och ta beslut efter det. Lycka vore att få ett föl efter Ivona, en liten krabat med vackert steg, med sin mammas stora hjärta och mjuka sätt, men utan sin mammas otroliga envishet!