mirrens

Så fort jag råkar vara borta mer än 24 timmar, ibland mindre, så händer det grejer i huset. Tiden brukar stå still, alltså, man kan säga att det INTE händer nåt också men det är ju irriterande det också. Iallafall, denna gången möts jag av en vidöppen dörr och massa glada innekatter på trappen.... Alla räknas in, alla utom Apan, såklart! Familjens skyggaste och osocialaste. Jag tycker väl att Mackan ska hjälpa till med letandet men han tänder grillen istället. Jag tar istället hjälp av ett säkert kort, Tiger. Efter lite spanande dyker en svart skugga upp i hallonsnåret, och lika snabt försvinner den. Tiger och jag slår läger och en granne cyklar förbi och undrar varför jag sitter apatisk i ett lite udda hörn av trädgården. Efter en stund hör vi prassel i hallonen men man ser ingen Apa, Tiger gör en enkel framryckning och det utväxlas lite -Mjau i buskaget. Och så kommer hon ut, tyvärr är jag för sakta i själva infångningen och hon springer till nästa buskage, jättestora Paradisbusken. Tiger och jag börjar om igen, sitter tysta, han talar snällt med henne, går fram och nosar, kommer till mej igen, Apan pratar från busken..... Det är då jag kommer på grillen, det ligger ju lax på den. Jag nappar åt mej en bit och med en väldigt hungrig Tiger i hasorna så sätter vi oss och väntar. Nu börjar det hända saker, det rör sej i busken och jag mutar Tiger så det ska smaska lite lockande. Japp, napp direkt, ut kommer en hungrig Apa. Jag är snabbare än vinden när jag får tag i henne och med några rispor och lite blod (på mej alltså) kommer hon in i tryggheten igen.
Tiger och jag får några dagar senare utveckla vår teknik i att fånga Apa, denna gång med lite tonfisk och en ficklampa.