mirrens

I slutet av juli beslutade vi att ta bort Busen. Det kändes jätte jobbigt att tänka på då han har varit en sån speciell hund (men så tänker väl alla om sina hundar...). Han var hunden som "kom på köpet", jag glömmer inte när Jeanette frågade om jag ville gå ner i källaren och titta på "Älgen". Visst var han stor men med världens vackraste Collieögon, den kvällen fick han åka buss för första gången och sedan var han min i 9 år. Hunden som var klockren i vardagslydnaden men aldrig skulle sätta foten på apellplan:-). Efter en eftersökskurs hade Marcus med honom på bockjakterna vilket han älskade.
På ålderns höst lyckades han med bedriften att bli av med svendomen (i ett hemligt möte) och blev pappa till 9 valpar med Zilla. Vi beslutade att behålla en dotter som heter Tusse, om hon ärvde sin mammas jaktlust och pappas nos kvarstår att se hon är mest en flamsig spinkig liten tjej....
Sista sommaren tog Tiger i uppgift att vara Busens ögon och öron och var med honom på alla promenader.
Vår älskade Busen fick somna in under sin bästa jasminbuske med ovärderlig hjälp av Marianne H. Själv hade jag inte orken att vara hemma utan gömde mej på jobbet och försökte ha tankarna på räkmackor och hamburgare. När jag kom hem berättade barnen, utan det minsta sorg, att Busen hade dött och att de eldat upp honom, de hade åkt till Lekebergs smådjurs kremering med honom, och att jag skulle få tillbaka honom i en låda som Irrya. Japp, så var det med det... Han fick dela låda med Filura.