mirrens

Ganska många gånger har Marcus konstaterat att det måste finnas djur som är nån grad utvecklingstörda (finns säkert ett finare ord), han talar då om Tiger, och jag kan faktiskt hålla med.... Snällare katt får man leta efter, stor som han är tar han oftast näbbmöss som han låter leva, han föjer gärna med både mej och grannarna på hundpromenader, ovana hundar kan tycka detta är mycket märkligt för han är helt orädd. Grannarnas barn hänger han gärna med, helst de små.... och vilket väder det än är ska han med ut och rasta hundar. Som igår kväll, regnet öste ner och det var kolsvart, jag trode han skulle stanna på trappen men han gick med en bit under ljudliga protester (ni som känner till hur Orientaler och Siameser kan låta vet) och fortsatte sedan med ut i mörkret. Kissen vart genomvåt men nöjd. Inte vet jag men något är det med honom, eller så är han väl bara sån:-)

I slutet av juli beslutade vi att ta bort Busen. Det kändes jätte jobbigt att tänka på då han har varit en sån speciell hund (men så tänker väl alla om sina hundar...). Han var hunden som "kom på köpet", jag glömmer inte när Jeanette frågade om jag ville gå ner i källaren och titta på "Älgen". Visst var han stor men med världens vackraste Collieögon, den kvällen fick han åka buss för första gången och sedan var han min i 9 år. Hunden som var klockren i vardagslydnaden men aldrig skulle sätta foten på apellplan:-). Efter en eftersökskurs hade Marcus med honom på bockjakterna vilket han älskade.
På ålderns höst lyckades han med bedriften att bli av med svendomen (i ett hemligt möte) och blev pappa till 9 valpar med Zilla. Vi beslutade att behålla en dotter som heter Tusse, om hon ärvde sin mammas jaktlust och pappas nos kvarstår att se hon är mest en flamsig spinkig liten tjej....
Sista sommaren tog Tiger i uppgift att vara Busens ögon och öron och var med honom på alla promenader.
Vår älskade Busen fick somna in under sin bästa jasminbuske med ovärderlig hjälp av Marianne H. Själv hade jag inte orken att vara hemma utan gömde mej på jobbet och försökte ha tankarna på räkmackor och hamburgare. När jag kom hem berättade barnen, utan det minsta sorg, att Busen hade dött och att de eldat upp honom, de hade åkt till Lekebergs smådjurs kremering med honom, och att jag skulle få tillbaka honom i en låda som Irrya. Japp, så var det med det... Han fick dela låda med Filura.